När Vasa bärgades hittades bara tre kanoner av totalt 64. Det visade sig att de bärgats redan på 1600-talet med hjälp av en så kallad dykarklocka.

Exempel på flera dykarklockor. Två stycken som hänger ovanför vattenytan och en skiss som visar hur en man i en dykarklocka med några slags hakar försöker få upp en kanon.                                           

I en dykarklocka finns luft längst upp. På så vis kunde dykaren få luft utan att använda sig av syrgastuber som dykare gör idag. En dykarklocka såg ut som på bilden ovan.

På Vasamuseet finns en dykarklocka som du kan prova på att stå i. Den finns nästan längst bort i museet, på samma våning som man kommer in. Väl på plats i klockan är det lätt att föreställa sig hur dykarna hade det i kylan och mörkret på Strömmens botten.

Gör ett eget experiment

Du behöver:

  • En hink
  • En glasburk
  • Ett värmeljus
  • En tändsticksask.

Gör så här:

  • Fyll hinken med vatten
  • Tänd värmeljuset och lägg det försiktigt på vattenytan i hinken
  • Sätt glasburken över ljuset och sänk ner burken i vattnet...

Vad händer?
Varför brinner ljuset?
Hur lång tid tar det innan ljuset slocknar?
Varför slocknar ljuset?

Bärgningarna på 1600-talet

På 1600-talet var Långe Hans Olofsson från Karelen en av de första som försökte bärga, inte bara kanonerna, utan också skeppet Vasa. Han, liksom många efter honom, misslyckades.

Åren gick och på 1660-talet gjorde värmlänningen Albrekt von Treileben ett försök. Han och hans tyske kompanjon, Andreas Peckell, hade arbetat länge med vrakbärgning med hjälp av dykarklocka och de hade många dykare i sin tjänst. Med hjälp av båtshakar, håvar och andra verktyg lyckades dykarna lossa kanonrören från kanonlavetterna, en slags ställning som kanonen står på, så att de kunde lyftas till ytan.

När kanonerna bärgades var den italienske prästen Francesco Negri på besök i Stockholm. Förundrad och imponerad skriver han i sin dagbok:

"Dykaren var helt klädd i läder och hade dubbla skinnstövlar. Han ställde sig på en plattform av bly som hängde under dykarklockan. Jag frågade hur länge han kunde stanna på botten. Han svarade en halvtimme. Men det var i slutet av oktober och efter en kvart hissades klockan upp och mannen darrade av köld trots att han var stark och infödd. Jag ville själv prova dykarklockan, men fick rådet att avstå eftersom vattnet var så kallt och jag kunde ådraga mig något opassligt."