Järn kan ha en nedbrytande påverkan på trä. Därför undersöker vi metoder att rena Vasas trä från det järn som finns inlagrat sedan tiden på sjöbotten.

Stora mängder järn från bortrostade bultar och kanonkulor finns inlagrat i Vasas trä sedan tiden på sjöbotten. Järn kan på olika sätt påskynda nedbrytning av både träet och konserveringsmedlet polyetylenglykol, PEG. Därför undersöker vi hur järnet kan avlägsnas från Vasas trä.

Ny metod

En metod som utarbetats i samarbete med Institutionen för kemi vid Sveriges lantbruksuniversitet är extraktion av järn med hjälp av så kallade komplexbildare. Teori och praktik beskrivs i vår broschyr Iron Removal from Waterlogged Wood.

Komplexbildare har förmågan att hårt binda järnjoner till sig, och kan i lösning föra bort järn från trä. Genom behandling med komplexbildare har trä från Vasa framgångsrikt kunnat renas från järn i flera försök.

Hur mycket järn som kan avlägsnas beror av flera saker. Det är svårare att avlägsna järn ur ek som är ett mycket tätt träslag, än furu som är mer poröst. Ett mer nedbrutet trä är också mer poröst, och går därför lättare att avlägsna järn ur. Även tjockleken på föremålet har en avgörande roll, liksom vilken typ av järnföreningar som finns i träet och hur djupt in i materialet de sitter. Därtill påverkar koncentrationen av komplexbildare och pH eller surhetsgrad i lösningen, och hur ofta lösningen byts. Även under ideala förhållanden är järnextraktionen en långsam process med långa behandlingstider.

Behandlingen innebär att konserveringsmedlet också avlägsnas ur träet. Föremålen måste därför omkonserveras efter behandling. Det görs genom impregnering med PEG följt av frystorkning - en skonsam metod som idag används vid konservering av arkeologiskt vattendränkt trä.

Lovande resultat

Resultaten är goda. Järn har till stor del kunnat avlägsnas från träet och behandlingen minskar även träets surhet. Det innebär ett kemiskt mer stabilt trä och förbättrade förutsättningar för föremålens bevarande. Föremålen återfår också ytdetalj och träkaraktär genom behandlingen. Parallellt med fortsatt arbete planeras studier av andra metoder i kommande projekt. Men även om metoder utvecklas och förbättras, kommer nya behandlingar alltid innebära påfrestningar på föremålen. I varje fall måste därför vinsterna med att avlägsna järn nogsamt vägas mot de risker och negativa effekter en behandling kan föra med sig. Fortfarande återstår mycket arbete för att säkerställa såväl positiva som negativa effekter av att avlägsna järn och omkonservera föremål.

Visa mer

Relaterat material