Vasas nutida historia

I vårt magasin finns en spännande samling föremål som i allra högsta grad tillhör Vasas historia, även om de inte kommer från 1600-talet.

Det är nutida föremål som har samlats in under bärgningen och utgrävningen av Vasa och som ger oss ögonblicksbilder och anekdoter om historien, människorna och samhället kring Vasa i modern tid.

Det här är några axplock!

Dykarbänken

Dykarbänken tillverkades och användes av dykarna under bärgningen av Vasa. Den brukade vanligtvis stå utanför den dykarbod som var i bruk under Vasas bärgningsskede, 1956-1961.

Bänken har flera märkningar och inristade symboler och namn, bland annat: 14/7- 1967 DYK och PAJALA.

Skisstavlan 

Skisstavlan är en plywoodskiva som, även den, satt i anslutning till dykarnas bod. På tavlan har dykbasen Per Edvin Fälting tecknat bilder inspirerade av dykningarna kring Vasa. Bland annat finns en skiss över en tungdykare som ger en blombukett till en sjöjungfru med Vasa i bakgrunden!  Tavlan har flera årtal och namnen på vissa av de yrkesdykare som var verksamma under de nämna åren. En del av personerna är även avbildade med porträtt. Ett självporträtt av Fälting finns också!

Handtaget

Handtaget är snidat i trä, format som en fallos. Handtaget kommer från dörren till dykarboden. Tillverkare var en Vasadykare.

En medarbetare berättar: "Jag minns när Per Edvin Fälting berättade om hur bråttom de fick att slänga någonting över handtaget när drottning Louise besökte dem på dykarflotten. Hon hade med sig kaffe och wienerbröd eller om det var tårta".

Så här skrev Christine Östling 1999-10-07, dåvarande chef för Bevarandeavdelningen på Vasamuseet, om föremålet när det ställdes ut i utställningen "Svåra saker - ting och berättelser som upprör och berör". Riksutställningar, 1999-11-03 - 2000-09-30:

"Konsthistoriskt sett anknyter handtaget på ett förunderligt tidlöst sätt till grotesker och burlesker i regalskeppet Vasas rika skulpturala utsmyckning. Men det förklarar inte varför man tog tillvara handtaget och lade det till samlingarna.

Jag tror att vi kan se själva insamlandet som ett skämtande med en gravallvarlig museimannatradition. En fräck uppstickare i det fina museets register. Skämtsamhet spelar mycket ofta över bråddjup av symboliska innebörder. Detta är grabb-grabbarnas emblem.

Vasas bärgning var otvetydigt ett manligt företag. Det var pojkarna med stake och hår på bröstet som dök i Vasadjupet. De borrade sig ner i tunnlar under det stora runda skeppet. Med risk för livet dök de in i hålen under Vasa och gav inte upp förrän det bukiga skrovet lossnade ur lera och gyttja och lät sig lyftas i triumf till ytan.

Handtaget var en varning till alla fruntimmer: Kom inte hit här bor vi. Ett manshus där manliga riter utspelades: våghalsighet, men också ansvarstagande, närhet och värme i ett manligt kamratskap. Ett enkönat uttryck för sexualitet. Penicillin mot tjejbaciller.

Är detta föremål ett uttryck för dålig smak? Och i så fall, vems dåliga smak?

Är det ett uttryck för 50-talets klassamhälle - Fuck you borgare! - som man kanske sa 1968. Idag känns resonemanget avlägset längesedan. Men hur var det då?

Och idag då? Liknande handtag lär finnas på marknaden (för bastubruk!). Har något museum samlat in ett sådant? I vilket sammanhang? Om inte, varför inte? Vulgärt? Dålig smak?  Vems dåliga smak?

Eller är detta helt enkelt ett uttryck för livsglädje och sensualitet? Finns det några motsättningar mellan machomakt och livsglädje? Eller förutsätter det ena det andra?

Skulle det ha samlats in från motsvarande dykarflotte nu på nittiotalet? Jag tror inte det. Idag hade det troligen varit kvinnliga dykare med på flotten och ingen hade kommit på tanken att snida ett handtag som detta...

Säger detta dörrhandtag något om bärgningen av regalskeppet Vasa och 50 - 60-talets Sverige? Jag tycker det. detta föremål är en tidlös, uråldrig och dagsaktuell manlighetssymbol insatt i sitt specifika sammanhang, i Vasas bärgning vid 1900-talets mitt.

Tiderna förändras. Hur pass mycket förändras vi med dem?"

 

 

Visa mer

Fler axplock