Ingenstans i världen finns ett skepp som Vasa. Varje år kommer en miljon människor för att titta på vraket som blev en succé. Vasa kan berätta för oss om livet under 1600-talet. Det är viktigt att även framtidens människor får uppleva detta storslagna fartyg och alla föremål som hittades tillsammans med det.

Att bevara föremål från det förgångna är svårt. Musealt bevarande handlar på sätt och vis om att upphäva de naturkrafter som vill förstöra föremålen. Vissa material är svårare att bevara, andra är lättare. När det gäller Vasa, har vi att göra med trä som legat under vatten i över 300 år. Under en så lång tidsrymd hinner mycket hända med virket; biologisk verksamhet bryter ner träet, kemikalier tränger in i det och cellstrukturen förstörs. Därför måste sjödränkt trä konserveras. Om man bara lät det torka när det bärgats skulle träet spricka och kollapsa. Utan konservering skulle Vasa knappast ha funnits kvar.

Att bärga ett vrak innebär också svårigheter. När träet kommer i kontakt med luftens syre uppstår nya kemiska processer. Under snart ett decennium har det bedrivits omfattande forskning som ska hjälpa oss att förlänga Vasas liv och komma tillrätta med problem som har uppstått.

Bevarandet av Vasa består inte bara av konservering. Ett skepp är en komplicerad struktur av tusentals sammanfogade delar. En konstruktion som måste stöttas och hållas ihop på ett bra sätt. Det är också en del av bevarandet. För att ha kontroll över vad som händer med Vasa måste kontinuerliga mätningar  av olika slag göras. En annan viktig aspekt av bevarandearbetet är klimatet i skeppshallen. Det är viktigt att temperatur och luftfuktighet hålls på en jämn nivå.

Om du är lärare kan du och dina elever använda er av vårt arbetsmaterial kring bevarandefrågor.