Resan hade föregåtts av styrelsens gedigna planerande. Klas Helmerssons och styrelsens kontakter inom den ryska marinmuseivärlden gav möjlighet att skapa upplevelser, som är förborgade för vanliga turister. Programmet lockade således trettiotalet medlemmar att resa. I god tid informerades om visum- och valutaregler. En tidig avresa innebar ankomst en sen eftermiddag. Ankomstdagen, efter en kort sightseeing i staden, kunde deltagarena bekanta sig med varandra på middagsrestauranten Bierkönig (polyglott så det förslår) En ointresserad personal hjälptes på traven av Klas Helmersson, som med akribi förmedlade vännernas beställningar till den endast ryskspråkiga personalen och Klas insamlade och förmedlade dessutom betalningen. Oredan transformerades till klarhet.
På lördagen kunde vännerna vandra och se de överdådiga salarna i Vinterpalatset och Eremitaget. Den utmätta tiden räckte endast till att se en bråkdel av samlingarna. Vid lunchtid regnade det och de iögonenfallande grova stuprören på husen fick sin naturliga förklaring. På eftermiddagen besågs pansarkryssaren Aurora, som hissade den röda fanan och avlossade det utlösande startskottet vid bolsjevikrevolutionens upptakt 1917. Pansarkryssaren utgjorde under Sovjettiden ett pampigt, och av vissa vördat, minnesmärke. Det påpekades att hon nu för flagga och gös lika dem, som gällde under kejsartiden. En av historiens många ironier.
På resan mot middagen besågs platsen för den gamla staden Nyen, påbörjad några år före Stolbovafreden 1611. Stadslag gällde där från 1638, stadsprivilegier 1642, de facto förlorad 1703. Urban Hjärnes (läkaren och kemisten) far var församlingspastor i Nyen. En fabrikslokal är byggd på skansens plats. Grundläggning pågick intill och kan kanske röja intressanta spår av staden. På kvällen intogs middag på en armenisk restaurant på Nevskij Prospekt.
På söndagen besöktes passande Sjömanskatedralen och Isakskatedralen, ett bygge som ville vara S:t Petersdomens i Rom like. Grundläggningen på de sumpiga markerna och resandet av de 48 monolitiska pelarna är en stor ingenjörsbedrift, som imponerar. Bygget pågick i fyrtio år. Den väldiga Peter Paulsfästningen, som också är stadens ursprungliga grundläggningsplats 1703, besöktes på eftermiddagen, märkvärdig för sina fångar och den romanovska begravningskyrkan. Medlemmar av Romanovätten vördas ännu av ryssarna. På kvällen kunde Tjajkovskijs klassiska balett Svansjön avnjutas, en fest för öga och öra.
Resan ägnades också, som sig bör, åt Marinmuseerna, både det äldre och det nya. Det gamla marinmuseet, som är under flyttning till det nya, rymmer märkvärdiga föremål i svåråtkomliga magasin och traditionellt sovjetiskt utställande. Några svenska flaggor prydde trofésamlingen. Den tidigare viktiga marinbasen Kronstadt besöktes. Färden dit gick på de mäktiga dammbyggnader, som är under uppförande, och som skall skydda S:t Petersburg från översvämningar. Härigenom avskiljs den östligaste innersta delen från Finska viken.
Kronstadt var fordom, både i Ryssland och i Sovjetunionen en väldig marinbas, som nu reducerats, men man kunde ana dess forna betydelse. Torget i Kronstadt exponerade fortfarande en Leninstaty och matrosupproret 1921 nämndes ej, men däremot i en bok som vi fick av våra värdar. Så ämnet är inte tabu längre.
Den svenske generalkonsuln hade vänligheten att taga emot vännerna och berätta om konsulatets uppgifter i västra Ryssland på avresedagen. Konsulatet är inrymt i de gamla svenskkvarteren och granne med svenska kyrkan. En kalk, tillverkad av en silversmed i Nyen, hade skänkts konsulatet av Sverker Åström.
Slutbesöken avlades vid Peterhof, där palatsen överträffar varandra i glans och överdåd. Palatset blev illa söndersprängt under kriget; det sades att tyskarna förberedde en stor segermiddag i palatset. Det är numera återuppfört med stor noggrannhet. Gustaf III sammanträffade där med sin kusin Katarina den stora 1777.
Genom resan fick vännerna en tankeväckande översikt av det ståtligaste i S:t Petersburg. Av det våld som överfarit staden genom åren märkes ej mycket numera. Tvärtom, restaureringen av palats, kyrkor och andra märkesbyggnader är slående.
Resans behag förstärktes av den milda reseledning Maria Sandström utövade tålmodigt. Vännerna tackar!