Vasas sista färd?

Vasamuseet har blivit en självklar del av Stockholms siluett. Med sina master som skjuter upp över Djurgården har det blivit ett fyrtorn för nyfikna turister och Stockholmare.

Men det har inte alltid varit så storslaget. Efter att Vasa bärgats fick det ett tillfälligt hem i Wasavarvet. Där stod skeppet mellan 1961 och 1988 – i hela 27 år!

Museet var klätt i korrugerad plåt. Det var trångt och fuktigt – och skeppet stod på en ponton – något som fick golvet under besökarna att gunga varje gång en finlandsfärja passerade i vattnet utanför. Trots det hittade närmare 11 miljoner besökare till museet under de här åren.

Bra att veta: Vasamuseet heter Vasamuseet och inget annat.  Wasavarvet var det tillfälliga museet.

1981 utlystes en öppen nordisk arkitekttävling för det nya permanenta Vasamuseet. Det lämnades in 384 förslag. Det blev de svenska arkitekterna Marianne Dahlbäck och Göran Månssons bidrag ”Ask” som vann.

Bra att veta: Egentligen var det två bidrag vann arkitekttävlingen, det danska ”Om hundra år är priset glömt” och svenska ”Ask”. Men det var det svenska bidraget av arkitekterna Marianne Dahlbäck och Göran Månsson (bilden) som slutligen byggdes.

Museet började byggas 2 november 1987, efter att prins Bertil invigt bygget och lagt den första grundstenen vid Galärvarvets gamla torrdocka.

Snart skulle Vasa bli dolt för utomstående i nästan ett år. I september 1988 byggdes skeppet in i ett skyddande skal på sin plats inne i Wasavarvet. Detta för att förbereda resan till det nya museet. En resa som skeppet skulle göra sjövägen.

I december 1988 gjorde Vasa sin hittills sista resa till havs. Vilande på sin ponton fraktades skeppet inuti ett skyddsskal till sin nya boning.

Vasamuseet är byggt på en torrdocka. När Vasa skulle fraktas på plats 6 december 1988 var torrdockan vattenfylld – och skeppet kunde skjutas in i museet.

Vasa stod nu i en vattenfylld torrdocka inuti det nya Vasamuseet. Och sakta kunde man börja släppa ut vattnet ur torrdockan och ta bort det skyddande skalet runt skeppet.

Sommaren 1989 började smygpremiären av det nya museet, som då fortfarande var en byggarbetsplats. Och nästan en kvarts miljon besökare kunde se det delvis blottlagda skeppet.

Den 15 juni 1990 invigdes museet officiellt av Carl XVI Gustav, och sedan dess har miljontals besökare från hela världen hittat hit.

Idag, 20 år senare, har lokalerna blivit för små. Med över en miljon besökare ser vi nu över möjligheterna till att bygga ut museet.

Fakta:

Museet är byggt i betong, med limträpaneler i blått, tjälsvart, falurött, ockragult och mörkgrönt.  På det kopparklädda taket finns master och rår. Den högsta masten når samma höjd som Vasas stormast, 52,5 meter från kölen.

Arkitekter: Marianne Dahlbäck och Göran Månsson, Månsson Dahlbäck Arkitektkontor. Byggkostnad: 200 miljoner kronor (fram till invigningen)
Byggnadsvolym: 117 000 kubikmeter
Area: 12 540 kvadratmeter
Betongmängd: cirka 12 000 kubikmeter
Antal ytterväggshörn: 55 stycken
Kopparklädd yta: 12 000 kvadratmeter
Furugolv: 4 000 kvadratmeter.
Gatustensgolvyta: 1 500 kvadratmeter (cirka 155 000 gatstenar)
Besöksyta: 7 600 kvadratmeter (varav 3 265 är utställningsytor).
Skeppshallens höjd: 34 meter

Vasa