Trängsel

Över 450 man skulle samsats på Vasa om hon seglat vidare. Trängseln på krigsskeppen var enorm. Flera man hade sitt utrymme mellan varje kanonpar. Där skulle de leva, sova och äta. Det högre befälet hade det något bekvämare. Kajutan var inredd med skulpturer på väggarna och man sov i utfällbara kojer, istället för direkt på däck.

Sjukdomar

För en vanlig båtsman var lönen vid denna tid usel och farorna stora. Men det var inte sjöstriderna som var det värsta hotet. Risken att dö i sjukdom ombord var mycket större än att dö i strid. Dålig hygien och trångboddhet var som gjord för sjukdomar. Några pottor har återfunnits men ”toaletterna” för besättningen var två hål längst fram i skeppet.

Mat

Längst ner i skeppet lagade kocken mat över öppen eld till den stora besättningen. Sex till åtta personer åt ur samma träskål intill kanonerna, där de också sov och kämpade för sina liv.

Samtida uppgifter berättar om att varje man fick drygt tre liter öl per dag. Kosten var ensidig men kanske bättre än hemma. När skeppen låg och blockerade utanför Polen kunde det gå månader innan man fick färsk mat. Det fanns endast gryn, torkade bönor och torkat eller saltat kött och fläsk som blöttes upp i en gryta. Skörbjugg och andra bristsjukdomar var vanliga.

Hårda straff

Disciplinen ombord var mycket sträng. Den som inte skötte sig hotades med hårda straff. En slagskämpe kunde få en kniv stucken genom handen mot stormasten.

Den som klagade på maten sattes i bojor och fick vatten och bröd i flera dagar. Den som orsakade en eldsvåda kastades själv in i elden. Var man bara allmänt uppstudsig mot amiralen kunde straffet bli kölhalning.

tidsfördriv

En annan plåga var nog ledan. Många skepp låg i hamn eller kryssade i blockadtjänst och det fanns inte mycket att göra. Livet som soldat ombord handlade mycket om att vänta. Vid bärgningen hittade man ett brädspel som officerarna hade tänkt använda för att fördriva tiden med.

På Vasamuseet finns en utställning som berättar om Livet ombord.