Jungrufärden
Söndagen den 10 augusti 1628 låg Vasa riggad och klar nedanför slottet Tre Kronor. Barlast, kanoner och kulor hade tagits ombord.
På kajerna och runt om Strömmen fanns en uppspelt publik som ville se skeppen lämna Stockholm. Avresan firades.
Ombord fanns ett hundratal besättningsmän, men också kvinnor och barn. Besättningen hade fått tillåtelse att ta med familj och anhöriga på den första resan genom skärgården.
De första hundra metrarna fick Vasa dras fram med hjälp av trossar från land. Seglatsen började vid nuvarande Slussen. Båtsmännen äntrade riggen och satte fyra av Vasas tio segel. Därefter sköts salut - och stilla började Vasa sin jungfrufärd.
Katastrofen
När Vasa kom ur lä kunde seglen fånga vinden men skeppet var för ostadigt och krängde - och krängde igen. Vatten forsade in genom de öppna kanonportarna och katastrofen var ett faktum. Vasa sjönk, efter bara 1300 meters seglats.
Besättningen kastade sig i havet eller klängde sig fast i riggen men alla hann inte rädda sig, flera blev kvar ombord. Vittnesmålen lyder olika men kanske dog 30 av de cirka 150 personerna som befann sig ombord på Vasa i olyckan. Efter bärgningen 1961 har man hittat rester av åtminstone 16 personer.
Varför sjönk Vasa?
Nyheten om förlisningen nådde den svenske kungen, som befann sig i Preussen, först efter två veckor. Katastrofen måste bero på »oförstånd och oaktsamhet« och de skyldiga måste bestraffas, skrev han till Riksrådet i Stockholm.
Vad som egentligen låg bakom olyckan kunde man inte säkert säga vid det förhör som hölls på slottet, men den dåliga stabiliteten var ett faktum: undervattenskroppen var för liten och barlasten otillräcklig i förhållande till rigg och kanoner. Förhörsledarna konstaterade att Vasa antagligen var välbyggt, men fel proportionerat. Efter Vasa byggdes många framgångsrika skepp med både två och tre batteridäck. Man lärde sig säkert något av Vasa.
Vems var felet?
Amiral Fleming. Delvis. Han hade varit med när kaptenen innan seglatsen visat hur rankt skeppet var genom att låta 30 man springa fram och tillbaka över översta däck. När de vände för tredje gången höll skeppet på att kantra vid kaj. Amiralen lär ha sagt att han önskade att kungen varit där för att se detta.
Kung Gustav II Adolf. Delvis. Han ville ha ett stort skepp med så många och tunga kanoner som möjligt. Han hade godkänt skeppets mått.
Skeppsbyggmästare Henrik Hybertsson. Delvis. Han var en skicklig skeppsbyggare som gjort många framgångsrika fartyg tidigare. Men få hade erfarenhet att bygga skepp med två kanondäck.
Kaptenen, Sören Hansson. Vasas förlisning kan också lastas kaptenen. Det bästa hade varit att prova det nybyggda skeppet med kanonportarna stängda eftersom han visste att skeppet var instabilt. Vasa hade kanske kunnat byggas om. Hade förhöret hållits idag hade sannolikt kaptenen förklarats ansvarig.