Arkeologerna går ombord

Snart efter bärgningen, i slutet av april 1961, började den arkeologiska utgrävningen av Vasa. Inne i skeppet låg det svarta slammet djupt. Vaccinerade mot sjukdomar och iklädda gummi klättrade arkeologerna ombord och fick där ta sig fram i en miljö där tiden stannat 333 år tidigare.

Under en kanonlavett låg skelettet efter en av Vasas besättningsmän fastklämt, fortfarande med håret kvar, skorna på, rester av kläder och mynt i en ficka. Bendelar från en ovanligt stor katt återfanns på trossdäck. Här hittade man också resterna av de sex segel som inte var satta när Vasa seglade.

På övre batteridäck återfanns en kista, där en okänd sjöman lagt sin hatt överst i packningen. Bland hans ägodelar fanns också skor, handskar och en kam mot löss.

I en flaska av tenn hittad längst ner i Vasa fanns gulaktig vätska, 33% alkohol, som liknade rom.

Tusentals föremål

Då utgrävningarna av själva Vasa avslutades efter fem månader hade mer än 28 000 föremål tagits  omhand. Fynden beskrevs, spolades av och gavs nummer. Fyndplatsen var viktig att notera. Man fotograferade och tecknade av.

Eftersom ett sprinklersystem ständigt var igång arbetade arkeologerna i ”dimma”. Utgrävningen skedde också under tidspress eftersom skeppet skulle vara tömt innan vintern. Arbetet leddes av Per Lundström som senare kom att bli chef för Sjöhistoriska museet  där Vasa så småningom fick en egen avdelning.

Tusentals föremål hade bärgats från skeppet redan från 1956 och det arkeologiska arbetet avslutades egentligen först 1967 när espingen (Vasas transportbåt) togs upp.

Gustav VI Adolf  (1882-1973) som var mycket intresserad av arkeologi besökte utgrävningarna tre gånger under sommaren 1961.