1626

Vasa börjar byggas på Skeppsgården, flottans varv i Stockholm. Mer än 300 man arbetar där. Bronskanonerna börjar gjutas.

1627

Skeppsbyggmästare Henrik Hybertsson dör. (Han efterträds av Hein Jakobsson redan 1626). Vasa sjösätts.

1628

Kung Gustav II Adolf  besöker Skeppsgården den 16 januari och inspekterar Vasa. Den 10 augusti gör Vasa sin jungfrufärd men kantrar och sjunker mitt i Stockholms hamn efter bara 1300 meters seglats. Kapten Sören Hansson fängslas men släpps. Ingen döms för katastrofen. Försöken att bärga skeppet pågår under 1628 och 1629 men misslyckas.

1658

Albrekt von Treileben får tillstånd att bärga Vasas kanoner.

1663-1665

De flesta av Vasas 64 kanoner bärgas med hjälp av dykarklocka.

1956

Anders Franzén och Per Edvin Fälting hittar Vasa utanför Beckholmen. I september sker de första dykningarna på skeppet som ligger på 32 meters djup. Fockmasten bärgas.

1957

Marinen och Neptunbolaget och Sjöhistoriska museet samverkar med bärgningen. Dykare spolar tunnlar under skeppet. Välbevarade skulpturer tas upp.

1958

En kanon hittas och bärgas.

1959

Grova vajrar dras under skeppet och Neptunbolaget lyfter Vasa i 18 etapper till grundare vatten.

1961

Den 24 april sker den slutgiltiga bärgningen. Vasa bryter ytan efter 333 år på botten.

1961

Vasa flyttar in i ett provisoriskt museum, Wasavarvet, ritat av arkitekten Rune Synnelius.

1962

Besprutning med konserveringsmedlet PEG påbörjas, ett arbete som ska pågå i 17 år. Wasavarvet öppnar för publiken

1963

Dykare börjar söka av botten där Vasa låg. Under fem säsonger letar dykare i ett stort område. De hittar bland annat hundratals skulpturer  och tusentals andra föremål.

1967

Espingen (storbåten) bärgas.

1979

Besprutningen av skeppet avslutas.

1987

Ett nytt Vasamuseum  börjar byggas av arkitekterna Marianne Dahlbäck och Göran Månsson.

1988

Vasa gör sin sista resa, från Wasavarvet till det nya museet.

1990

Vasamuseet på Galärvarvet invigs den 15 juni av Kung Carl XVI Gustav.

1992

Bogsprötet monteras. Arbetet med själva riggen startar. Totalt går fyra kilometer specialtillverkat tågvirke åt.

1993-1995

Vasas två bevarade originalmaster samt en kopia återplaceras och skeppet återfår sin stående underrigg. Fullriggad skulle hon haft två sektioner master till men dessa återfanns aldrig. ”Masterna” på museitaket visar storleken på det fullriggade Vasa.

2000

Den regniga sommaren 2000 varierar fuktigheten i skeppshallen kraftigt. Larm slås om saltutfällningar på skeppet. Ett internationellt forskningsarbete kring Vasas bevarande drar igång och den banbrytande forskningen följs än idag med stort intresse världen över. Vi vet att Vasa inte har ett evigt liv men forskare och konservatorer kan se till att nedbrytningsprocessen går så långsamt som möjligt.

2002

Ett femtontal skulpturkopior bemålas och vi får se en glimt Vasas färgprakt så som hon såg ut vid jungfrufärden. Liksom Vasas skrov har skulpturerna en mörkbrun färg, präglade av tiden i vattnet och av konserveringen. Efter tio års forskning vet vi att skeppet i själva verket var en färgprakt. De bemålade skulpturerna visas i utställningen Makten och härligheten.

2004

En ny klimatanläggning installeras i Vasamuseet för att stabilisera temperatur och luftfuktighet. Detta är en viktig pusselbit i arbetet med att bevara Vasa.

2011

Jubileumsår! Den 24 april var det 50 år sedan Vasa bröt vattenytan sedan hon förliste 333 år tidigare.