I utställningen "Skeppsgården" beskrivs hur man byggde skepp under 1620-talet. På Sveriges största varv vid den här tiden verkade cirka 400 människor, kanske fler än på någon annan arbetsplats i landet.
Vasa låg i centrum för verksamheten på Skeppsgården under två år. Skeppsgården var inte bara ett varv utan också flottans huvudstation i ett land som ständigt rustade för krig.
I utställningen finns en modell visar den febrila verksamheten våren 1627. På sin stapelbädd ligger Vasa, snart redo för sjösättning. Timmermän av olika slag dominerar arbetet. I myllret syns även sågare, svarvare, märs- och mastmakare, snickare, målare, bildsnidare, segelsömmare, repslagare, ankarsmeder, grovsmeder, spiksmeder och en klensmed. På varvet fanns också en glasmästare, en tjärsjudare och en spikbärare(!).
Förutom skeppsgårdsmodellen finns också modeller av Vasa i olika byggnadsstadier att se i utställningen. I en serie bilder beskrivs skeppsbyggnadskonst, från letandet av lämpligt virke i ekskogen till riggning. Skeppsbyggeri var inte, som idag, en vetenskap utan en konst. Skeppen byggdes efter samlade erfarenheter.