Det handlar om utställningen VODOU på Etnografiska museet i Stockholm.Den stänger snart och jag ville inte missa den. Dels för att ämnet är skrämmande lockande och intressant. Dels för att det är nyttigt att besöka andra utställningar när man själv jobbar med en.

Risken med stora förväntningar är att bli besviken, men inte då. Jag fick vad jag hoppades på och mer. Massor av fantastiskt säregna grejor och flera aspekter av ämnet som presenterades på flera olika sätt. Inget kändes styrande eller måste. En givande visning av museipedagog gav förstås extra näring.

Några krossade fördomar senare beger jag mig ut i solen igen och är riktigt glad. Stärkt av tanken att det finns så mycket kraft! Trodde inte att det var den effekten utställningen skulle ha. Tillbaks till Vasamuseet och plocka fram känslan igen så att den kan sippra ner i det egna utställningsarbetet.
Det var helt klart en kick för hjärnan att besöka andra sidan. Att cykla över till andra sidan av Djurgårdsbrunnsviken gav mig dessutom motion.