Målad i starka färger och med flera hundra skulpturer i för och akter var Vasa ett jättelikt konstverk som skulle få resten av Europa att beundra och frukta Gustav II Adolf. En reklamkampanj från 1600-talets Sverige med en enorm budget.

Vasa var inte bara ett krigsskepp, hon var också tänkt som ett stort skyltfönster för Sverige och Gustav II Adolf. Det fanns omkring 700 skulpturer och dekorationer på skeppet. De var inte främst där som prydnader, betydligt viktigare var vad skulpturerna berättade. Utsmyckningen skulle tala om hur mäktigt landet som fartyget kom ifrån och dess kung var, och vilka ambitioner som fanns – och de var mycket stora.

På båda sidor av galjonen, en utbyggnad i fören, satt sammanlagt tjugo skulpturer av romerska kejsare. Framför dem var galjonsfiguren, ett tre meter långt lejon, placerad. Lejonet är bevarat och det håller Vasaättens vapensköld i sina framtassar. Det så kallade Folkungalejonet var ända sedan medeltiden en symbol för den svenska kungamakten och det är lätt att se budskapet: Gustav II Adolf var en arvtagare till romarrikets kejsare och skulle bygga sitt eget imperium.
Akterspegeln allra längst bak på skeppet vimlade av skulpturer. En föreställde Herkules, hjälten i romersk mytologi som utförde tolv stordåd. Han symboliserade egenskaper som styrka, mod, handlingskraft och visdom, och Gustav II Adolf skulle ses som en svensk Herkules.

En serie skulpturer avbildade några av Gideons krigare. Historien är hämtad från Gamla testamentet och handlar om hur Gideon befriade israeliterna när han med bara 300 man besegrade midjaniternas mycket större invasionsarmé.
Det var inte vilka som helst som den svenske kungen ville jämföra sig med.

Förolämpa fienden

På Vasa fanns skulpturer med motiv från grekisk och romersk mytologi, Gamla testamentet, och romarriket. Andra föreställde verkliga eller påhittade personer från den svenska historien och beväpnade krigare med rustningar. Men skeppet pryddes också av sådant som lejon, sjöjungfrur, änglar, odjur och djävlar.
En del av konsten på Vasa riktade sig direkt till Polen, som Sverige låg i krig med under många år på 1600-talet. Satt man på något av de två avträdena som låg i Vasas galjon kunde man till exempel se två snidade polska adelsmän som fegt gömde sig under ett bord.

Färger som bländade

Tysken Mårten Redtmer, en av 1600-talets verkliga mästerbildhuggare, gjorde flera av Vasas viktigaste skulpturer. Holländaren Johan Thesson och tysken Hans Clausink var två andra skulptörer som arbetade med skeppets utsmyckning, tillsammans med ytterligare flera medhjälpare.

När skulpturer och annan utsmyckning var färdigsnidade skulle de målas. Det skedde, som det mesta av arbetet med Vasa, på Skeppsgården i Stockholm. Åren 1990-2002 forskade konservatorn och konstvetaren Peter Tångeberg om hur Vasa var målat. Över 300 färgprover från skeppet analyserades och resultaten fascinerar: Vasa var ett mycket färgglatt skepp när hon gav sig av på sin jungfrufärd 1628. De flesta av de flera hundra skulpturerna var målade i många och starka färger och en del var förgyllda med bladguld.

Den del av skrovet som låg under batteridäckens kanonportar var tjärat och det gav en rödbrun nyans. Men en hel del av Vasa var målat i klarrött: de övre delarna av skeppssidorna, akterspegeln längst bak och galjonen. Överdelen av relingen var blekgul. Lister och paneler gick ofta i blått, gult eller rött.

Att kamouflera sig och smälta in i bakgrunden var inget för Vasa. I stället gällde det totalt motsatta: skeppet skulle inte gå att missa. Ordet fanns inte i det svenska språket på 1600-talet, men på ett sätt var Vasa en gigantisk reklampelare för Sverige och Gustav II Adolf.

Visa mer

Relaterat material