Från fläckar på ytan till försvagning på djupet. Sedan dryga decenniet pågår ett tvärvetenskapligt forskningsarbete för förbättrat bevarande av Vasas trä.

När Vasamuseet öppnade 1990 ansågs konserveringen av skeppet och de tiotusentals föremålen vara avslutad. Men redan under det närmsta decenniet kom tecken på oönskade förändringar i Vasas trä då gulvita utfällningar började uppträda på timrens och träföremålens ytor. Utfällningarna bestod av svavel- och järnföreningar med hög surhet, och signalerade att nedbrytande reaktioner påverkade Vasas trä. Alltsedan dess pågår ett tvärvetenskapligt forskningsarbete på Vasas trä med det övergripande målet att förbättra förutsättningarna för Vasas långsiktiga bevarande.

Förändringar under ytan

Om forskningen inledningsvis inriktades på de synliga symptomen i form av de gulvita utfällningarna, har fokus över tid skiftat mot förändringar djupare i träet, där det på flera ställen visat sig vara kraftigt försvagat. Vilka nedbrytande processer pågår, hur snabbt sker de, vilka blir konsekvenserna på kort och lång sikt, och vilka åtgärder kan sättas in för att motverka nedbrytningen?

Motverka nedbrytningen med många medel

Stabilisera museets klimat En av de första och den i särklass viktigaste åtgärden var uppgraderingen av museets klimatanläggning 2004. Stabiliserad luftfuktighet och temperatur har inneburit en stabilisering av såväl skeppets strukturella som kemiska förändringar. Skeppets rörelse och deformation har minskat, liksom utvecklingen av utfällningar.

Förbättra stöttningen av Vasa

Hur kemin i Vasas trä påverkar träets styrka är av avgörande betydelse för skeppets sammansatta och tunga struktur. Träkemister och mekanikingenjörer har visat på kemiska förändringar i Vasas trä över tid, och hur de resulterat i en kraftig försvagning av träets styrka. Här krävs åtgärder i form av en förbättrad stöttning av skeppet. I det aktuella projektet Stötta Vasa byggs kunskapsunderlaget för Vasas nya stöttning.

Rena Vasas trä från järn

Vasas trä är rikt på järn efter tiden på botten tillsammans med tusentals rostande nitar, kanonkulor och andra järnföremål. Järnet är en välkänd katalysator i kemiska reaktioner och tydliga samband mellan höga järnhalter, hög surhet och försvagad styrka har påvisats i Vasas trä. Därför renar vi de mindre träföremål som kan behandlas på nytt från järn. För skeppets enorma och sammansatta struktur som inte enkelt låter sig ombehandlas gäller istället förebyggande åtgärder som stabiliserat klimat och förbättrad stöttning.

Fortsätt forska

Nya resultat från kemiskt inriktad forskning indikerar hur fort förändringarna i Vasas trä sker i nuvarande museiklimat. Sannolikt var nedbrytningshastigheten efter Vasas bärgning inledningsvis hög, då det järnrika träet kom i kontakt med luftens syre. Förändringstakten har avtagit sedan dess och är idag låg och fortstatt avklingande. Att en tidsfaktor för nedbrytningen är inringad gör att också kommande förändringar i träet kan uppskattas, vilket har stor betydelse i arbetet med ny stöttning för Vasa.

Visa mer