Bakterier som äter vrak? Roststalaktiter på Vasa, Titanic och Bismarck
I utställningen visas en så kallad roststalaktit - en hängande rostformation - från skeppet Vasa. Den jämförs med bilder på stalaktiter på både RMS Titanic och slagskeppet Bismarck. Filmmaterial från James Camerons dykningar till de vraken visar att båda dessa stora fartyg av järnlegering, alltså stål, är täckta med rostfärgade formationer som ser ut som istappar. De kallas roststalaktiter, rusticles på engelska.
Roststalaktiter i haven bildas av en slags järnätande bakteriersom angriper och oxiderar materialet i syrefritt saltvatten. Vraket av Vasa låg visserligen grunt om man jämför med Titanic och Bismarck – 30 meter mot ungefär 4000 meter! – men vattnet runt Vasa var nästan syrefritt och de järnätande bakterierna kunde växa till.
Roststalaktiter består av anaeroba bakterier, korrosionsprodukter, svampar, mikrober och sediment som i symbios bildar en strukturerad koloni. De bildas när järnlegeringar korroderar i syrefritt havsvatten. De bildas vanligen i djuphaven där syrenivån i vattnet är naturligt låg, men kunde alltså även bildas på Vasa, eftersom vattnet i Stockholms hamn länge var nära nog syrefritt på grund av föroreningar.
Vasas roststalaktit hittades 1961 under utgrävningen av Vasa, på en balk på långt ner i skeppet. Roststalaktiter var då fortfarande ett okänt fenomen. En del av stalaktiten skickades på analys och det fanns flera teorier om hur den kunde ha bildats, men ingen visste säkert. Nu tror vi att det är sannolikt att denna roststalaktit bildades på samma sätt som de som hittas på järnföremål i djuphaven.
