Trångboddheten skulle ha varit enorm på de mörka däcken, bestraffningen för misstag brutal och risken för att dö ombord i en blixtsnabbt uppblossande epidemi mycket stor.

Vasa hann bara segla lite drygt en kilometer innan en kastvind fick henne att välta och sjunka i Stockholms ström. Livet ombord hann aldrig komma igång, men hur hade det varit att tillbringa månader i sträck, fast tillsammans med närmare 450 andra på ett krigsskepp på 1620-talet?

Trångboddheten skulle med moderna ögon ha varit enorm, när båtsmän och soldater i flera hundratal delade på en boyta på knappt 800 kvadratmeter. Mellan kanonerna i dunklet på övre och undre batteridäck var tanken att man skulle sova, äta och försöka fördriva tiden när man var ledig.

Stenhård disciplin

Båtsmän och vanliga soldater i 1600-talets Sverige kom så gott som alltid från fattiga miljöer. Med trångboddheten och de tuffa förhållandena till sjöss är det lätt att tänka sig att risken för att heta diskussioner och våld hastigt skulle blossa upp var stor. Flottans viktigaste medicin för att förhindra det, liksom att misstag begicks, var stenhård disciplin och brutal bestraffning inför hela besättningen. Det var till exempel ingen bra idé att klaga på maten – gjorde man kunde man fängslas i bojor och få leva på vatten och bröd i tio dagar. Den som orsakade en eldsvåda skulle enligt instruktionerna, även om det är osäkert hur ofta de följdes, ”själv kastas på elden”. Att häda Guds namn eller tala illa om amiralen kunde leda till kölhalning, alltså att man drogs med rep under kölen från ena sidan av skeppet till den andra, en, två eller tre gånger.

Sjukdomarna – mycket dödligare än krigandet

Många fler dog av sjukdomar än i strid på 1600-talets krigsskepp. Hygienen var inget vidare: mannarna tvättade sig sällan, samma kläder kunde bäras månader i sträck och ventilationen var dålig. Det tillsammans med trångboddheten gjorde att en epidemi med hög dödlighet kunde sprida sig blixtsnabbt och på kort tid slå ut ett helt fartyg. Det var dessutom ofta mycket kallt ombord – ett krigsfartyg kunde ge sig av tidigt på våren och gå i vintervila sent på året.

Barberaren skulle klippa hår, ansa skägg och raka. Men han var också skeppets ende sjukvårdare, med vissa kunskaper i sådant som hur man spjälade brutna ben, amputation med kniv och såg, hur man sydde ihop sår och behandlade brännskador. Med örtmedicin, lavemang, kräkmedel och åderlåtning gjorde han sitt bästa för att behandla farsoter som blodsot (dysenteri), skälva (malaria) och syfilis.

Kläder, mat och fritid

Båtsmännen fick själva sy sina kläder och betala för tyget till dem. Båtsmansdräkten bestod ofta av en linneskjorta, kort jacka och knäkorta byxor, strumpor och läderskor. Kläderna var slitstarka, men båtsmännen hade för det mesta bara en uppsättning som de bar under lång tid. Flera sybehör har hittats på Vasa och en hel del av besättningens fritid på ett 1600-talsskepp gick åt till att laga kläder och skor.

Maten var, sett med dagens ögon, mycket ensidig, men antagligen bättre än båtsmännen och soldaterna var vana vid på hemmaplan. I den till stor del tegelklädda kabyssen, köket, lagade kocken sådant som korngröt, välling och ärtsoppa med fläsk över öppen eld. Torkade ärtor, saltat kött, torkad och rökt fisk och torkat bröd serverades också. Fiske- och jaktedskap har hittats på Vasa; de skulle användas för att fånga färsk föda då och då.

Båtsmännen och soldaterna åt i så kallade backlag, en grupp på mellan sex och åtta personer. Från en gemensam skål, med träskedar som inte sällan var egentillverkade. Man åt också med händerna och skar mat med sin privata kniv. Skeppsöl dracks från en ensam kanna med lock, som ”gick laget runt”.

Tobaken hade nyligen kommit till Sverige och det faktum att det hittats enkla kritpipor ombord på Vasa visar att det också röktes där, eller ”söps tobak” som det hette på den tiden. Reglerna sa att det bara fick rökas i kabyssen, på grund av brandfaran, och på krigsskepp fanns stora mängder krut ombord. Ett par brädspel har också hittats på Vasa, men möjligheterna att roa sig var inte direkt överväldigande.

Kajutan – en annan värld

I kajutorna bodde de som hade makten ombord, de högre befälen. Vasas var flott inredda, med vackra skulpturer på väggarna och med eleganta bänkar och bord. Här fanns också glasrutor; det var mycket dyrbart i Sverige på den tiden. I kajutorna fanns även utfällbara kojer med madrasser och med plats för två i varje; vanliga båtsmän och soldater skulle sova direkt på däcksgolven. Till skillnad från då de vanliga mannarna åt användes en riktig servis när det var dags för officersmåltid på flottans skepp i 1600-talets Sverige.

Visa mer

Relaterat material